Okej, jag ser att det är mÃ¥nga som hamnar pÃ¥ min webbsida pÃ¥ grund av sökningar pÃ¥ “gÃ¥ pÃ¥ dompen” (eftersom vissa av inläggen nedan anknyter till denna fras).
“GÃ¥ pÃ¥ dompen” är en dikt, som gavs ut av Gustaf Fröding 1897 och som spelades in av “Sven-Ingvars” pÃ¥ skivan “Sven-Ingvars i Frödingeland”.
Dikten handlar om Däng-Jan och Kvennfôlks-Pälle, som 1) har det trist, 2) bestämmer sig för att gå och ragga på Finnbacka-Britta, 3) raggar, 4) raggar och 5) raggar men 6) misslyckas, 7) misslyckas och 
misslyckas. När Britta väl 9) kommer ut svarar hon på Janne och Pälles serenader med att 10) skjuta mot dem och därmed skrämma slag på dem. Men det visar sig att 11) skottet var löst, vilket gör att 12) Janne och Pälle känner sig mycket förnedrade. Slutsatsen är att 13) Janne och Pälle knappast kommer att försöka skrämma ut fler kvinnor i byarna i fortsättningen. Således kan en individualpreventiv effekt genom avskräckning skönjas.
Texten verkar hittills inte ha funnits på nätet. Eftersom Gustaf Fröding dog redan år 1911 är dikten emellertid inte längre skyddad av upphovsrätt. Så här kommer den:
Å Däng-Jan sa te Kvennfôlks-Pälle:
“Du Pälle, vi gÃ¥r te ett anna ställe,
dä här, dä ä lessamt dä,
nu går vi på dompen te Finnbacka-jänta,
ta brännvine mäddä, å Pälle du, vänta,
vänta!
vi tar allt klavére mä!”
Di gjord en musik ner i vägaskele
å såelt så kärvännli på piglocksspele,
men Britta ho kom inte ut,
di perka på Brittas lås mä en pinne,
Ã¥ ställd sä ve fönstre Ã¥ sa: “ä du inne,
Britta!”
men Britta ho kom inte ut.
Sen veska di finnt: “ä du ängschli för mor di?”
dä halp inet möe, da skrek di å svor di,
men Britta ho kom inte ut.
Da tog di ôpp sten å i vägga di donka,
på fönstra di banka, på dôra di ronka
Ã¥ skrek: “gi dä ut!”
Ã¥ da kom Britta ut.
Mä gamlingens gamle gevär i näven
geck Britta å smög bak mä knuta sôm räven
å huka sä ner å kröp.
Sen fyra ho tå bak mä halmen i stacken
å Däng-Jan han domp som en mjölsäck i backen,
han slog sä i nacken,
å Kvennfôlks-Pälle han stöp.
Di dog å stog ôpp, di ble skenske i bena,
di tängde, di gne, satt dä ella tå stena,
för skôte va bare tå krut.
Å senna ä Däng-Jan å Kvennfôlks-Pälle
just itnô så rogat te gå te nô ställe
å donke små jäntonger ut.
Å Britta ho satt sä på jola å skratta,
Ã¥ vre sä Ã¥ va sôm en sjuke fÃ¥tt fatt’a,
kröp senna i sänga igän,
men langt bål i Eda å langt bål i Köla
geck eko tå skôte i bärga å töla
å langt bål i Nôrge
geck skratte å går fälle än.
+46(0)702402415
pets8311 
[sök på e-postadressen]
